zombieland
jag såg precis zombieland med mamma. jag sa att det var en komedi innan jag tryckte på play. jag tror hon tror att jag lurade henne. men den var bra. huvudrollsinnehavaren föll mig (såklart) i smaken.
fast, det var nog två timmar sen. kanske tre, som vi började titta, inte precis just precis. tidsmässigt alltså.
innan idag, inte precis och inte för tre timmar sen, utan mer sisådär, runt fyra kanske. så åkte mina kuselinisar hem. det var ett mysigt besök trots att jag skällde på min kusin i sömnen (egentligen vet jag inte vem jag surade på, eftersom jag inte vet vad jag drömde men feffs var den enda som hörde så) och trots att gårdagens besök i stp (staffanstorp) inte riktigt gick helt som planerat. jag hade jävligt kul dock, och jag är fortfarande glad över att jag inte var någon större del av gårdagens kaos. jag noterade det men orkade liksom inte, jag skäms inte, för jag träffar mina fantastiska kusiner så sällan, och hur ofta sjungs det karaoke på storbilds-tv? jag ville umgås med dem, that's it. jag förtjänar ändå bättre än att ta hand om min *host* äldre syskon. ibland undrar man nämligen vem som är yngst.
men grattis morbror mats, 40 år alltså. fatta att du bara var 22 när jag och feffs föddes. 18 när anna och daniella föddes. 16 år när alexander föddes. mats, vår alldeles egen jim carrey, jag kommer aldrig glömma när du kom in i vårt tv-rum, till våra kojor och kittlade oss och tog vårt godis. du var så busig, du är busig. helt galen, och så är du 40 år och äntligen hittat en fantastisk tjej också. grattis liksom, du är bra bättre bäst bästaste! :]
jävligt gött mos helg annars, spisen vart dock segt i början eftersom det inte fanns plats för oss när vi kom. men sen när oscar och alla kom så tryckte vi in oss hos ett sällskap för att någon i det gänget kände en av dem som hade bord. mwaha. vi dansade heeeela jävla kvällen, snacka om att det pep i öronen. följe hem med marina och poffe, ganska trevligt och sådär. förra fredagen ska jag skriva om. för den behöver lite längre förklaring och ja... dock inget pusselipuss denna fredagen. men man klarar sig, fast - stephen, why won't you call me?
lördagen var mys med kusiner och sen fest i staffanstorp med god mat och gammal musik och en morbror som fyllde 40 år! trevligt om man bortser från just min familj och allt fuckd' som en bit av den lyckades med. suck.
zombieland. jotack. just nu lever jag i zombieland. nästan. pappa är bakfull och omskakad. mamma är trött och ledsen. jag är bara duktigt upp och ner. nu är vi liksom här igen. dit vi aldrig skulle komma tillbaka till. vi är så jävla trasiga. och jag måste fixa det, bland alla andra tonårsproblem så måste jag lösa det här. vem kan annars? jag orkar inte vårt alldeles egna zombieland. jag vill skrika och gråta. jag vill aldrig mer se dig samtidigt som jag vill se dig i ögonen när du förklarar vad som händer. egentligen vill jag inte bry mig men mest av allt vill jag ge dig en sån jävla smäll på käften. jag hatar dig, fast jag vet att jag älskar dig. frågan är hur länge jag kan älska en person jag inte längre känner. hur många relationer ska det kosta dig, storebror? jag önskar att du bara ville se...
det handlar om känslor, tankar och vetskap. hellre olyckligt vetande än lyckligt glad. det handlar inte om ålder. bara så att du vet. i övrigt förstår jag att du inte orkar. jag orkar inte heller. ansvaret är för stort, men jag känner ansvaret still. Jag är ju trots allt den enda som vet tillräckligt mycket om honom och om livet i övrigt (det livet vi båda delar).
Zombieland är väll en kommedi? sjukt bra hur som helst! (även om jag har svårt för krulltotten. bBill Murray är grym!) Nästa film du bör se (ladda ner) är "Fantastic Mr Fox!
Synd att vi inte snackade mer. jag hade velat umgåts mer med dig och kusinerna och hela faderullan. ha en fin dag trots allt upp upp upp ner.
hihi
(trallala lilla molntuss!) Love ya!
Förhoppningsvis slipper ni ha att göra med mig något mer. Det är så mycket bättre att jag isoleras från allt och alla. Jag kommer att sakna människor jag känner, men det är ett bättre alternativ än att människor ska känna mig.
du måste inte fixa någonting, det är inte ditt ansvar, dina föräldrar är faktiskt vuxna och kan hjälpa sina barn, du får helt enkelt ha tilltro till dem. det du kan göra är väl att stötta och försöka förstå, kanske bara lyssna. det kanske ter sig lite chockartat allt det här men jag lever faktiskt med honom och vet mer om hans mående än ni kanske gör. det händer sådana här saker ibland, då hjälper det inte att vara arg, försök bara vara stöttande så kanske han låter saker och ting uttrycka sig på andra sätt. i slutändan känner ingen av oss honom bättre än han känner sig själv och det är han som måste göra den största satsningen och då behöver han stöd.
ja, jag vet inte. jag önskar bara att min bror vill släppa in oss. prata. men det vill sig inte. jag är så förvirrad och jag, vet inte. inte just nu bara.
jag älskar er alla väldigt mycket, trots allt så är ni några av de jag tror mest på, men jag är bara så förvirrad.
klart att man bli förvirrad när man inte får veta allt. men du är en fin syster och det är bra att säga ifrån!
Ooh! get me away from here I’m dyingPlay me a song to set me freeNobody writes them like they used toSo it may as well be meHere on my own now after hoursHere on my own now on a busThink of it this wayYou could either be successful or be usWith our winning smiles, and usWith our catchy tunes and wordsNow we’re photogenicYou know, we don’t stand a chanceOh, I’ll settle down with some old storyAbout a boy who’s just like meThought there was love in everything and everyoneYou’re so naive!They always reach a sorry endingThey always get it in the endStill it was worth it as I turned the pages solemnly, and thenWith a winning smile, the poor boyWith naivety succeedsAt the final moment, I criedI always cry at endingsOh, that wasn’t what I meant to say at allFrom where I’m sitting, rainFalling against the lonely tenementHas set my mind to wanderInto the windows of my loversThey never know unless I writeThis is no declaration, I just thought I’d let you know goodbyeSaid the hero in the storyIt is mightier than swordsI could kill you sureBut I could only make you cry with these words
