/wiiqend update\
och så har det varit helg igen. fredag, lördag, söndag. nu är det måndag, och snabbt gick det. jag blev ju sjuk i fredags, eller det var då de riktiga halsproblemen började, rösten var borta när jag skulle fräsa åt pancakes på morgonen. och hej, det lät som en ormväsning. eller sådär typiskt mitt i målbrottet. helt galet. och ont gjorde det. värdelös fredag alltså. men men. knarka halstabletter gjorde jag faktiskt, inte en årsförbrukning kanske men ett paket...
på fredagskvällen blev det i alla fall 18-års fest för mirelle, med black&white tema + cocktail.fast det där med cocktail blev det inte mycket av,
man var tvungen att ha en klänning helt enkelt, inte pojkar alltså, men ja. ni förstår. klänning, svart och vitt.
det var en helt sjukt bra kväll, jag gjorde OUTFIT ->
det dock igen - dansade bort hela kvällen svart klänning med vita detaljer i form
utan att prata speciellt mycket med männ- av skärp, halsband och armband. plast-
iskor jag inte träffat på länge. men det var blommorna i håret var för att bli lite
roligt, i'd rather dance than talk with you...
"fin" också. skorna passande till temat.
hela dagen var jag så sjukt orolig
att jag skulle vara sämst klädd på
hela festen, och alla skulle typ, ja..
men så blev det inte alls, alla kom
fram och skulle dra lite här och
var och berätta hur snygg jag var.
de låter säkert sjukt dumt men jag
blev så jävla glad. det kändes
helt fantastsikt med alla komplim-
anger. antagligen för att jag är
ovan, man liksom wow... ni äger,
tack tack tack alla, som dessutom
var mycket snyggare!
festen innebar dans dans dans för mig, jag dansade fötterna av mig, och rösten blev ju inte mycket bättre av att jag sjöng med hela tiden. men kul som fan hade jag. och att min sprit blev tagen gjorde liksom inte så mycket, för det var så kul och så många fina saker som hände den kvällen. för mina vänner, allt var så. wow. grattis mirelle, du är fantastisk.
när jag tillsammans med david och mina fyra sandbypojkar stapplade till stationen gjorde fötterna ont ont ont, men som sagt, det var det värt. däremot, väl i sandby, utanför grannen där jag automatiskt börjar rota efter mina nycklar upptäcker jag att "fan, var är mina nycklar?!" borta! någon har alltså tagit mina hemnycklar, eller möjligtvis tappat ut dem då de snodde min sprit. fan vad värdelöst. jag menar vad gör man, ingen hemma, inga nycklar, klockan är tre och man väcker inte folk med extranycklar då, speciellt då man inte ens har ett telefonnummer till dem. nej, vad gör jag då? jo jag sätter mig på trappan och rotar igenom väskan sisådär tvåhundrafemtioelva gånger till samtidigt som jag gråter och känner mig så jävla värdelös. fötterna gör ont, jag börjar frysa och allt känns relativt dödande. den enda grannen jag känner var för full för att bry sig om mig, och dissade mitt sms. men max, max svarade. och efter att ha pratat med sina föräldrar ringde han och sa att jag fick sova hos honom. jag kände lite lycka och tog tackade ja till erbjudandet, började en långsam stapplig väg till kyrkan där max mötte upp mig. däckade ganska hårt på en madrass tillsammans efter att ha legat och fyllesnackat om ingenting. mysigt ändå, och jag slapp sova på trappan.
på lördagsmorgonen kände jag hur min hals gjorde ännu mer ont än igår. och jag kände extrema skuldkänslor, trots att det inte var jag som rövat bort mina egna nycklar. men max sov och jag blev trött på att bläddra i skolkatalogen efter en timme, så jag messade ett bedrövligt sms till mina föräldrar vid åtta och berättade. de ringde från italien och gav mig camillas telefonnummer, jag ringde henne och hon sa att jag kunde komma hem till dem vid tio så skulle sofia ge mig husnycklar. det släpptes i alla fall en ganska grov sten, som hamnade i magen, istället för att sitta fast i halsen. så vid tio sa jag "sov gott, och tack så mycket!" till max och gick ut och tackade hans föräldrar för deras gästvänlighet och gick ut i regnet, mot mina extranycklar.
regnet var inte jobbigt, det var ganska skönt, fast det gjorde att mitt hår klibbade ihop sig - som alltid när det regnar. jag kom i alla fall hem, låste upp. tog på mig pyjamas och la mig på soffan. när jag orkade samla kraft gick jag och gjorde frukost, inget kaffe - det hade halsen aldrig pallat med. det var gott med frukost. så gott att jag till och med orkade duscha och ge pancakes lite mat. sen var jag bara allmänt sjukseg resten av dagen. låg mest framför tv'n och slöade. lagade mat lagom till fem för att se på skyrunners. till min besvikelse missade jag 45 minuter i mitten eftersom jag var alltför trött för att hålla mig vaken. och jag som faktiskt sett fram emot filmen. så sämst. men den går igen, som tur är. fortsatte halvsova tills mina föräldrar kom hem och då skulle de se på män som hatar kvinnor. jag la mig i soffan och halvsov mest för att känna lite familjehet. inte träffat dem på en vecka. 
söndagen var lite mer aktiv än lördagen. vaknade tidigt, men somnade om trots pancakes protester och låg faktiskt kvar i sängen till klockan kvart i nio, helt sjukt för min del. inte sovit så länge på över en månad. redan innan elva körde jag mig och pappa till hornbach (eller hur det stavas) för att införskaffa lite olika grejer, för min del klämmor till kaninburen. sen körde jag hem igen. och det gick bra, förutom att jag nästan krockade precis utanför huset. haha. dåligt. :]
sen chillade jag ganska hårt, fixade lite random skolarbete och firade en tidig våffeldag med våffellunch och mums vad gott det var. vi åt god middag på kvällen och såg en väldigt random och obegriplig film på kvällen. godis och hela köret, precis som det ska vara en söndagskväll i vårat hus, fast de kan gärna åka iväg lite till, bara de kommer hem ibland sådär, man lär sig verkligen att uppskatta familjen när man inte ser den sådär varje dag. älskade ♥
