lagom mycket damp
jag har nog damp. eller kanske inte. men irritationen strålar verkligen när jag är hemma. på jobbet klarar jag mig ganska fint, då ler jag, flummar och kallar micke kanin. nu hatar han mig :D i love him :D
blir bara så irriterad, vet inte varför. allt bah. stör mig. jag vill en massa saker samtidigt som alla de där sakerna lika gärna bara kunde oexistera. jag vill bara ha allting och allting är för stort för mig och jag vill inte ha någonting alls, men ingnting är mindre än jag förtjänar och allt bara snurrar runt och jag blir så yr att jag måste blunda varje gång jag ställer mig upp. hela världen snurrar, eller är det bara min kropp som inte fattat att världen har stannat.
yrt. förvirrande. jag ska väl snart packa ner min bas. ta bussen in till stan och spela en låt som jag inte kan. jag är så klumpig och noter förstår jag mig fan inte på. döda. jag vill bara slå någon, typ mig själv. och så bara glömma bort det och leva som om det aldrig har hänt. antagligen är det allt det där negativa som är på väg ner, ännu har inte stenen kommit, alltså klumpen med allt negativt. det kommer liksom, som småsten nerfallandes i huvudet på mig. döda det.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. tro mig, allt kommer att kännas mycket bättre efter baslektionen, brukar vara glad då. erik och elias gör mig glad. och faktiskt så gör nog det bara gott att gå ut genom ytterdörren. puss.
hela situationen är så sjuk. vad ska det bli av mig?
